I slutet av maj åkte jag upp till Stockholm för att närvara vid en utbildning via en ideell förening. Jag åkte upp till Stockholm två dagar innan utbildningen skulle börja för att umgås med en kompis jag inte sett på länge. Allt gick bra tills jag och min kompis skulle ta tunnelbanan från T-Centralen vid 23:30-tiden på fredag kväll vilket var dagen innan utbildningen.
Vi åkte ner med rulltrapporna mot plattformen och när vi precis hade kommit fram till själva plattformen så blev vi stoppade av två ordningsvakter. De hade fått uppgifter om att jag varit störande på allmän plats och utåtagerande mot andra individer, vilket verkligen inte stämde alls. Jag fick följa med ordningsvakterna upp till ett rum där de förklarade att vi inväntar polis och ambulans (ambulansen skulle komma för att de fick för sig att jag hade panikångest) och polisen skulle komma för att jag varit ordningsstörande och därmed fått något som kallas för PL13. Min kompis fick inte vara kvar på platsen så jag blev lämnad ensam med två ordningsvakter och några till som stod utanför rummet och väntade på polisen.
Under tiden pratade jag med vakterna som hela tiden påstod att jag hade panikångest vilket jag verkligen inte hade. Jag försökte förklara flera gånger att det enda jag ville var att åka hem med min kompis för att förberedda mig inför morgondagen. Det tog cirka 1 timme för polisen att komma. När de väl kom så brydde de sig inte om de uppgifterna som de hade fått in, det enda de frågade var ”vad gör du i Stockholm?” Jag förklarade men de trodde inte på mig. Ännu en gång får jag frågan, och denna gången väljer jag att bara skaka på huvudet. Jag höll på att bli riktigt irriterad i den situationen efter att flera gånger ha behövt förklara allting samtidigt som de påstår att man ljuger. Polisen förklarade för ordningsvakterna att de har ringt till ambulansen och bett dem att inte komma pågrund av att jag påstods vara aggressiv.
Tillslut blir jag otroligt rastlös så jag väljer att stå upp från bänken och fråga när jag får gå. Då brottar de två manliga poliserna ner mig till marken och sätter på mig handfängsel. De drar ut mig genom T-centralen och Sergels torg, trots att jag flera gånger skriker att jag har ryggproblem och att de måste lugna ner sig. De bara skrattar och fortsätter dra i mig. Tillslut sitter vi i bilden och där börjar de diskutera. Vad ska vi göra med henne? Inget svar. ”Hon ville sparka mig” sa den ena polisen. ”Jo jag såg det, ska vi anmäla henne för försök till våld mot tjänsteman?” Där brast det för mig. Jag hade verkligen inte försökt skada någon på något sätt, så jag sa självklart ifrån. När jag hade sagt att det inte stämmer blev den ena polisen som satt bredvid mig riktigt arg och tryckte mitt ansikte mot bilrutan och sa ”håll käften, ingen pratar med dig och ingen vill lyssna på vad du har att säga.” Trodde verkligen inte att detta skulle hända mig.
I den stunden tappade jag verkligen förtroendet för samhället och jag kände mig otroligt sviken. Det som skulle blivit en lugn kväll blev till något helt annat. Efter att ha varit på stationen en stund så blev jag släppt av den dåvarande chefen som var i tjänst pga att det inte fanns någon anledning alls att hålla kvar mig. Jag fick själv leta efter närmaste busstation runt klockan 01 för att kunna ta mig till platsen där jag skulle sova och detta var inte särskilt lätt pga att jag sällan är i Stockholm och därav inte har någon koll. Det slutade med att jag inte blev anmäld för något, det var bara ett hot från polisernas sida att anmäla mig för försök mot våld mot tjänsteman. Det slutade även med ett flertal blåmärken på både armar och ben. Detta är min berättelse och jag vet att det är många andra som också har blivit drabbade och kränkta av denna myndighet. Det ska inte få vara såhär.
– Anonym, Karlskrona