Måndagen den 11 december skulle runt 12 ungdomar tvångsutvisas till Afghanistan, trots att de i många fall aldrig ens satt sina fötter i Afghanistan. Runt 100 personer samlades vid förvaret i Åstorp, varifrån utvisningarna skulle ske och organisationer så som Ung i Sverige, Refugees Welcome, Ung Vänster och Support your local feminist var på plats för att stoppa utvisningarna. En av de som närvarade vid förvaret i Åstorp var Tobias Lohse, ordförande för Refugees Welcome Sverige. När bussen med ungdomar rullade ut från förvaret och skulle åka vidare till flygplatsen, fick Tobias Lohse se hur långt Polisen var beredda att gå för att skydda deportationerna. Prata om Polisen har gjort en unik intervju med Tobias, som ni kan läsa här nedan.
Du var på plats vid förvaret i Åstorp i måndags (11/12-17), varför var du där?
Jag var på plats för att visa solidaritet med de som pga av en inhuman asylpolitik skulle deporteras till Afghanistan. Detta är ungdomar utan ett socialt nätverk i ett land de oftast inte ens har bott. Vi skickar dem till döden i de flesta fall. En själslig död…
Vad var det som hände?
Det var en grupp på ca 70 aktivister som trotsade vind, regn och kyla i flera timmar. Kampsånger sjöngs och slagord fyllde luften. Det mobiliserades en stor polisstyrka på plats under dagen. Uppemot ett tiotal pikébilar var på plats. Det sattes även upp kravallstaket. Polisen stod mest avvaktande det mesta av dagen. Men man märkte att de hade satt in väl med resurser. Viss dialog fördes med polisen under dagen. Mest för att folk inte skulle stå för nära en trafikerad väg. När väl den chartrade bussen kom för att rulla in på förvaret så agerade polisen med att köra fram pikébilarna och blockera för demonstranterna. När bussen sen kom ut igen så gjordes samma manöver inledningsvis. Men då ställde även alla poliser upp sig på led för att blockera. Då många var förtvivlade och i affekt så närmade sig våra kamrater sig polisen, som svarade med att putta och sparka tillbaka. Det eskalerade därefter väldigt snabbt. Polisen drog sig inte för att sparka och putta kamrater vårdslöst i backen. Jag blev till exempel brutalt puttad i backen när jag ville följa efter bussen för att filma. När jag är på väg upp så tar en av poliserna fram pepparsprej och sprutar från ca två meters håll mig i ansiktet och munnen. Jag reagerar med att skrika tillbaka på poliserna. Men inget fysiskt våld. När allt var över och vi städade platsen och packade bilarna så rusade en grupp poliser fram och grep mig. När jag frågade varför blev svaret – ”Det får du reda på sen!” Jag togs över vägen till en pikébuss. Jag trycktes upp mot bakdörrarna, väl skymd från mina vänner. Härdrog poliserna upp mina armar bakom ryggen i lås. Då skrek jag av smärta. Skrek även på polisen att ta det lugnt. De svarade med att jag skulle slappna av. När jag höll på att rycka armarna i smärta så kallades förstärkning in. Nu var det 4 poliser på mig. Då sattes även handfängsel på. Även detta gjorde ont. När jag fortfarande skrek att det gjorde ont, så tog en av poliserna tag i min tumme bakom min rygg och böjde den bakåt. Då vände jag mig om och skrek till personen att han höll på att bryta min tumme. Då flinar han och drar ner den ännu mer. När jag vänder ansiktet mot bakrutan på bussen igen så känner jag att han gör ett kort ryck i tummen igen. Ren misshandel! Efter detta sattes jag i buss och kördes mot okänd plats. Jag hade inte heller vid detta tillfälle fått reda på vilket brott som jag hade begått.
Vad tycker du om polisens agerande?
Förkastligt! Jag talar så klart mest utifrån hur jag behandlades. Men jag anser att de inte ser skillnad på personer som är i affekt och dem som de tror attackerar dem. Detta är högst beklagligt. Deportationerna är inhumana i sig. Men polisens agerande är inte värdigt heller på lång väg. De är på förövarnas sida om man väljer att hårdra det hela. Vilket är en viktig sak att göra ibland.
Hur har polisens agerande påverkat dig och ditt förtroende för rättsväsendet?
Oj. Jag det är ju ett förtroende som det ständigt naggas på. Ur ett humant och medmänskligt perspektiv så är det obefintligt. Då jag är i en rättslig process, så väljer jag att ta detta vid ett annat tillfälle.
Vad tror du behöver ändras för att du ska få ett förtroende för polisen? Hur bör polisen förändras?
Detta är en otroligt svår fråga. Jag har inte den insynen. Men det är kanske däri problemet egentligen ligger. Vi har en maktutövande myndighet som fortfarande inte har den insyn som den borde ha. Den beryktade ”kårandan” handlar om ett system där man på ett systematiskt sätt skyddar varandra till varje pris. Folk säger ibland att det finns bra poliser (oftast poliser själva). Visst kan det finnas det. Men väljer man ett yrke där du gång på gång ska stå på maktens sida, då förlorar du folket. Det handlar om att bryta strukturer och traditioner. Den dagen man vågar göra detta PÅ RIKTIGT, då kanske man har något att arbeta vidare med. Men så länge de ”goda” tiger och låter ”andan” och traditioner styra, då ser jag ingen snabb förändring i min livstid.
Intervju gjord 171212 av Prata om Polisen
Foto: TT Nyhetsbyrån