Den här sommaren arbetar jag som vikarie på polisen. Och efter vad jag har fått höra hittills är jag ganska säker på att tidigare skandaler kring vad poliser sagt och gjort inte är undantag utan vanligt förekommande.
Första dagen på introduktionsutbildningen gick en chef med ansvar för intern säkerhet igenom just säkerhet. Han använde en powerpoint och pratade entusiastiskt om såväl stora IT-hot mot polisen som konstiga anekdoter från när han var ”polis på gatan”. När han kom till slidsen som handlade om Värdegrund frågade han skämtsamt en av killarna som pluggar till polis om han kom ihåg något om detta. Men innan killen hann svara fortsatte chefen i stil med ”Det är klart man inte kommer ihåg något om värdegrunderna, de är ändå inte särskilt viktiga…”. Varpå han klickar förbi alla de slidsen och fortsätter berätta anekdoter från sitt eget liv.
Desto viktigare var det tydligen att senare berätta om rom-registret som Skånepolisen har hållit på med. Chefen kallade det dock inte rom-registret eller de som registrerats för romer utan sa konsekvent ”zigenare”. Det var nästan så att han uttalade ordet ”zigenare” extra tydligt. Han menade visserligen att Skånepolisen nog hade klantat sig lite. Men inte genom att föra ett sådant register, utan bara genom att de inte hade anmält att de hade registret till någon chef i Stockholm. Min chef ansåg nämligen att inte var något fel på registret i sig.
Ett par dagar senare kom nästa märkliga uttalande. Då var det en kollega som under en rast berättade om ett ärende de hade haft för några år sedan men en man. När hon skulle beskriva honom sa hon …”han var en riktig blåneger… det får man väl inte säga i det här landet, men det gör jag ändå!”. Jaha tänkte jag, nere i Skåne säger de ”apejävel” och här ”blåneger”, och det här ska vara en statlig myndighet, det är inte mycket som förvånar längre.
Man, 23 år