Det var sommaren mellan åttan och nian. Jag var på en lokalfest som min vän styrde upp i samband med hennes födelsedag. Lokalen låg hyfsat avskilt i utkanten av Lund och det var väl ett 50-tal personer på festen. Stämningen var god, folk drack öl, spelade spel och dansade. Utanför lokalen stod ett gäng och rökte men musiken var inte särskilt hög, oavsett måste grannar ha störts för efter någon timme eller två dök ett gäng biffiga manliga poliser upp till festen. Den goda stämningen försvann direkt i samband med hur polisen bemötte oss. I deras ögon var vi nog inget annat än jobbiga ungdomar, vars fest (oavsett hur den var och vad vi gjorde) skulle stängas ned.
De manliga poliserna stegar in i lokalen, stänger av musiken och börjar att prata med min vän som anordnat festen. De flesta av folket som var där drog efter ett tag och kvar blev bara ett fåtal.
När poliserna säger att de ska stänga ner festen på grund av klagomål blir min vän arg och ifrågasätter deras attityd och agerande, vilket får poliserna att agera än mer hotfullt.
Samtidigt är jag utanför lokalen och spyr i en buske. För full tänker ni, men som jag senare även försökte förklara för polisen skedde inte det på grund av de två glas vin jag druckit, utan på grund av min magkatarr. När jag står där i busken och spyr kommer en polisman fram och tar tag i min arm. Han frågar inte hur jag mår, eller om jag behöver hjälp, utan istället säger han ”du är alldeles för full, jag behöver kontakta dina föräldrar så de kan komma och hämta dig”. Jag förklarar som sagt att jag har magkatarr och att de inte behöver kontakta mina föräldrar – men polismannen vägrar lyssna.
När polisen, efter mycket tjat, ringt till mina föräldrar ber jag om lov att få gå in och hämta mina grejer. Polisen håller mig fortfarande hårt om armen och säger något i stil med ”låt gå”. Jag går in och hämtar mina grejer, följd av polismannen. Jag frågar om jag får gå ut och ta luft – men hamnar istället instängd på en toa ensam med polismannen.
Varför jag hamnade instängd på en toa, 14 år, ensam tillsammans med en polisman kanske handlade om att jag var ”för flyktbenägen” (även om jag inte visat på några som helst tecken på detta) eller om att han ville att så få som möjligt skulle se vad som sedan hände precis utanför toan. Väl inne på toan hör jag nämligen hur min vän skriker. När jag senare snackade med min vän visade det sig att hon blivit utsatt för både hot och slag från en annan polis. Anledning: för ”käftig”.
Efter misshandeln mot min kompis får jag till slut komma ut. Min vän har rest sig från golvet hon fallit på och i princip alla andra har stuckit från festen. Jag får tillslut åka hem, men än idag tänker jag på vad fan som hände den sommarkvällen efter åttan.
Varför hade polismannen struntat i att lyssna på mig och min förklaring till varför jag spytt?
Varför höll han så hårt i mina armar, även om jag bad honom att sluta, att jag i efterhand hade blåmärken?
Vad var anledningen till varför jag, 14 år, hamnande ensam på en toalett med en manlig polis?
Vad hade hänt om jag inte skrikit ”släpp ut mig härifrån” alla de gånger på toaletten?
Varför valde man, den kvällen, att använda så mycket våld mot unga tonåringar?
Det är frågor som jag antagligen aldrig kommer att få svar på och det är frågor som jag är helt säker på att många tyvärr också känner.
Kvinna, 20 år, Lund.