Hej! en berättelse om vakter och polisers makt i samhället.
Jag var ute på Harrys i Ängelholm den 21 mars med några bekanta och min syster för att fira min födelsedag. Jag går på toaletten med min syster då en kille försökte gå före alla. Jag säger ifrån genom att sätta upp handen och be honom ställa sig sist, och vi hamnade i en dispyt som slutade med att jag gav honom en lavett, sedan försvann killen.
Strax efter känner jag en vakt ta mig i armen och säger till mig att jag ska följa med honom, och jag säger ”nej inte fören du berättar varför jag ska följa med, jag hinner inte ens blinka innan det är ytterligare en vakt till, och drar i mig, sen kommer en tredje vakt. De drar ut mig från toaletten med våld, och trycker ner mig i golvet, och alla tre lägger sig på mig. Jag får panik och försöker komma därifrån, vilket är omöjligt för mig med tre stora killar över mig. Min syster som ser hela händelsen och försöker få vakterna att ta de lite lugnt med mig, då jag lider av panik, ångest och ADHD men de ber henne att inte lägga sig i. De lyfter upp mig alla tre efter ett tag, SLITER bokstavligen ner mig från trapporna, så mina ben hänger efter och de är precis så att mitt ansikte inte nuddar trapporna. Precis utanför Harrys så belägger dom mig med handfängsel, drar mig bakom byggnaden där polisen befinner sig. Min syster följer efter, försöker förklara för både vakter och poliser hur allt gått till och varför jag blivit så utåtagerande. Poliserna och vakterna diskuterar något tillsammans, hur de antagligen ska göra, och jag reser mig upp och försöker ta mig därifrån, då kommer en polis (kvinnan) och sparkar mig i sidan av benet så jag flyger ner i marken, sedan tar de mig och sätter mig i deras polisbil. Polisen säger till min syster ” Om din lillasyster lider av en så allvarlig diagnos borde hon inte festa, och ännu mindre vistas bland MÄNNISKOR”. Vad räknas jag som då? utomjording eller? Ja de blir i alla fall bestämt att jag blivit LOBBAD, lagen om omhändertagande av berusad person.
När jag väl sitter i bilen säger jag till dem att jag vill i körd till akut psyk för det är de enda stället som kan hjälpa mig i de tillståndet jag just då befann mig i, men de lyssnade inte, så jag fick panik igen och började dunka mitt huvud mot nackstödet, då kommer den kvinnliga polisen och slår mitt huvud rakt in i rutan, och sedan trycker hon ner mitt huvud mellan mina ben, så får jag sitta så hela vägen in till Helsingborgs polisstation. Under hela färden säger jag att jag inte tänker sätta mig i en fyllecell då jag inte ens är full, utan att de får köra mig till psykakut där jag kunde fått den hjälp jag behövde, och jag blir bara tillsagd i bilen att hålla käften för jag bestämmer inte. Väl inne i Helsingborg på polisstationen, blir insatt i en cell, jag har panik fortfarande och säger till dem att jag ej klarar detta och att jag kommer ta mitt liv om de lämnar mig ensam, de stänger den första dörren, och jag i protest tar av mitt linne och virar de runt min hals och säger ” KÖR MIG TILL PSYKAKUT”, då kommer den kvinnliga polisen in igen och säger ” Nej nu jävlar är de kört för dig, jag är jävligt trött på dig. Hon börjar dra av mig alla mina kläder, medans två MANLIGA plitar står och tittar på, och vilket i lagen säger är olagligt när de gäller avvisetering av en kvinna. Jag kände mig så totalt nedvärderad. När hon fått av alla mina kläder, plus min hårsnodd, så slänger dem igen dörren efter sig och den kvinnliga polisen säger ”ush vad äckligt, dessa kläder vill inte jag röra. Och jag får panik, ringer på den klockan som finns i cellen, och säger att jag ej klarar av att sitta där, utan får bara mer panik, då svarar mannen i högtalaren ” vi tycker inte synd om dig. Psykiskt störda människor som dig tog man bort förr i tiden innan de föddes, eller så satte man dem på mentalsjukhus eller institutioner, gå och lägg dig istället. Jag frågar om jag får gå på toaletten, då får jag till svar ” du kan pissa på dig och ligga i ditt eget piss”. De påstår de LOBBADE mig, men de tog inga blodprover, inget alkoholtest, och de första den kvinnliga polisen frågar mig är ” har du tagit några droger, för jag känner ingen alkoholdoft”. Då undrar jag på vilka grunder det kan LOBBA mig?
Ja efter ca 1 timme, så fick jag äntligen gå på toaletten, (då har jag redan fått kissa inne på golvet en gång), jag får en filt till toaletten men så fort jag kom tillbaka till cellen ryckte de filten igen. Under flera gånger säger jag till dem i högtalaren att jag fryser och behöver ha något, jag är ju helt naken, då får jag bara till svar ” skyll dig själv, du har sumpat dina chanser”. Sedan släcker de lampan, och jag får mer panik, och ber de tända den igen, och får till svar” är du så feg så du inte kan ha släckt, i så fall kan du ringa din mamma och be henne tända till dig.”
Dem skulle ringa min syster på morgonkvisten när de hållit ett förhör med mig, men det slutade med att jag till sist fick sådan panik i cellen, och började hyperventilera och nästan svimmade, och de fick ringa min syster redan 04.20 ca och be henne och min mamma att hämta mig, för de trodde jag var sjuk. så klockan 04.50 något hämtade min syster och min mamma mig.
Jag hade över 150 stycken blåmärken på kroppen, och en handled som är totalt sönder, som jag ej kan använda mig av. Jag gör en anmälan, är på sjukhuset och får allt dokumenterat, och får till och med be min läkare skriva ut ångestdämpande och smärtstillande tabletter till mig. Men vet ni vad? Min anmälan blev nedlagd, för åklagaren tyckte inte att de hade varit något brott i de vakterna och poliserna gjorde mot mig.
Men hans anmälan drar de upp och gör en hel utredning på, och jag riskerar att hamna i rätten för det. Men inte min, och jag undrar varför?
Men tack vare hjälp från brottsofferjouren i Ängelholm kunde jag göra en överklagan, men jag vet ännu inte hur det går, då jag endast fått reda på att det kommit till UC i Malmö.
Poliserna och vakterna har förstört mitt liv totalt efter detta, de tryckte ner mig så långt, så att jag försökte ta mitt eget liv efter detta. Är det såhär vårt Sverige ska se ut?
Ja de var lite kortfattat av vad som hände mig natten mellan lördag/söndag den 21-22 mars 2015. Tack poliser och vakter för att ni förstört mitt liv, och gett mig men för resten av livet.
Tack till er som ville läsa min berättelse, och jag hoppas att min röst blir hörd.
En 23årig tjej som fått sitt psyke totalt förstört av myndigheter.