Jag blev arresterad och häktad av den mest icke-gangsta tänkbara anledning, men det hindrade inte polisen från att göra sin grej. Jag hade fått en check i julklapp och gick till banken för att lösa in den. Tyvärr glömde visst bankpersonalen att makulera checken efter att jag hämtat pengen så ett halvår senare hittade jag den där checken igen- vid det laget hade jag glömt att den redan var inlöst – och traskade glatt till banken igen i tron att jag hade mer pengar att hämta. Banksnubben pillade och trixade med sin dator i hundra år men utbetalningen ville inte gå igenom. Tills han plötsligt såg ut att slås av en ofattbar uppenbarelse. Han stirrade hårt på mig och anlade sin skarpaste CSI-röst som jag är övertygad om att han övat framför spegeln i åratal och drömt om att en gång få använda IRL och sa ”den här checken är förfalskad. Och nu ska jag polisanmäla dig”. Vilket han gjorde.
Så kom polisen, tre ASSTORA killar i full fucking mundering. En drog med mig in i ett avsides rum, dock ej utom synhåll från bankkontoret där en massa folk samlats och stirrade och pratade upprört och typ äcklat om mig som tydligen försökt mig på checkbedrägeri. Två av poliserna pratade HÖGT med banksnubben om mitt brottsförsök och en stod och ”höll koll på mig” där jag satt på en stol inför allas blickar. Till saken hör att jag var 20 år, en liten tjej, skulle ut och resa nästa dag och var så nervös och förskräckt att jag bara grät okontrollerat vilket antagligen bara övertygade alla ytterligare om min skuld. Jag fick inte resa mig ur stolen, fick inte ringa min mamma, fick inte ”röra vid något”, typ ta upp en penna från bordet för att ha nåt att fingra på för då blev den stora polisen som stod och stirrade på mig FÖRBANNAD och tog tag i mig hårt.
Till slut släpade de ut mig från banken, förklarade mig häktad inför alla snorkiga bankkunder och körde iväg mig till häktet. De sa åt mig att strippa, kollade att jag inte hade några föremål jag kunde skada mig eller dem med, gav tillbaka mina kläder och stängde in mig i en cell med ingenting i utom en brits. Jag fick inte veta när jag skulle bli utsläppt, jag fick fortfarande inte ringa mina föräldrar, de vägrade prata med mig, sa att de hade ”mycket att göra” trots att det var helt öde på häktet. Jag grät fortfarande så mycket att jag knappt kunde andas av indignation och förödmjukelse, de vägrade ge mig snorpapper. Sen fick jag sitta där hela eftermiddagen. Jag sparkade i väggen och begärde att få prata med någon eller få äta något eller kissa – det fick jag göra så gott det gick i en liten avloppsbrunn i väggen vilket är sjukt svårt om man inte har snopp – men de ignorerade mig. Tillslut satte jag händerna för öronen och gallskrek oupphörligt i säkert en kvart och DÅ kom minsann någon och släppte ut mig, och var mäkta irriterad över att jag typ störde kontorslugnet. Jag fick prata med en advokat som kollade checkgrejen och konstaterade att det skett ett misstag från bankens sida och försatte mig på fri fot på fem minuter. Tack polisen, det var en oförglömlig upplevelse.
Tjej, 24, Malmö